En bekännelse från lilla mig
Det finns en liten grej som jag har burit på rätt länge nu och inte delat med mig till er underbara läsare. Vet inte om jag ska berätta eller inte, men kör till då. Ni är väl trevliga människor som inte dömer och hånar mig för vad jag döljer inombords? Om jag känner er rätt så är ni goda rakt igenom. Trots att äckeltess en gång förpestade mitt liv genom bloggen. Hon är bortglömd och insatt på psykhem. Kul för henne. Nej nej, saken jag ville säga var i all fall att jag har varit gravid ... Det kommer troligtvis som en chock för er, men det är sant. Det var för kanske 3 månader sen, i samband med att jag fick diagnosen kraftigt underviktig (inte anorektisk, bara underviktig!) Jag visste inget då, men grejen var den att jag kände mig asfet och då började jag träningsknarka och äta allt mindre. Att jag kände mig tjock berodde ju bara på att det var ett litet liv inom mig.. När min läkare undersökte mig så upptäckte han att jag var gravid. Jag ville inte skriva det i bloggen då, så jag skrev på helt normalt som om ingenting hade hänt. Ingen fick misstänka nått. Jag bestämde mig snabbt för abort och Lukas var med på det, det fanns knappt nått annat alternativ kändes det som. Men jag fortsatte självsvälta mig och tappade hur mkt som helst i vikt.. Jag hittade dock tillbaka till mig själv och tur är väl det! Och nowadays ångrar jag mig då och då att jag valde aborten. Skulle varit mysigt med en liten bebbe. Men, det skulle vi aldrig klarat av så vi gjrode ändå rätt val!
Ville bara få ur mig det nu.. Känns skönt!
Kom gärna med synpunkter och kommentarer - men inga elaka.
Rebecka
Ville bara få ur mig det nu.. Känns skönt!
Kom gärna med synpunkter och kommentarer - men inga elaka.
Rebecka
Kommentarer
Postat av: Lotta
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, men det låter som om du och din pojkvän har klarat er igenom detta på ett bra sätt! Kram
Postat av: Sofia
Oj, där ser man. Tur att det blev bra med undervikten iaf :D
Trackback